Azaiya Forum

 

Ni kan kalla mig Ambres..

Utan att veta om det har ni själva bett mig komma. Men jag är egentligen inte här för att lära er någonting.

Jag är här för att väcka er till insikt om den kunskap ni redan har, och ni kan kalla mig Ambres, men vad jag heter och vem jag är spelar egentligen ingen roll, endast det jag förmedlar har någon betydelse.

Det jag talar om är inte någonting nytt. Ni kan känna igen det, ofta utan att veta varför, som om ni redan visste det. Och ni har säkerligen mött det förr men i andra former och genom andra infallsvinklar. Den esoteriska kunskapen om människan och helheten har förmedlats och förmedlas på mångskiftande sätt för att den skall kunna nå ut till så många som möjligt i den nya tiden. Men källan - ur vilka de olika floderna, bäckarna och rännilarna kommer - är en och densamma.

Esoterisk kunskap är, kunskap avsedd för invigda, förborgad, svårtillgänglig, och så har det varit, kunskapen har hållits dold för människan av den, eller de, som haft makten. De som ansett sig invigda har låst dörren till kunskapen och utestängt andra från vetskapen om den. Men i denna Nya Tid skall kunskapen ut så att varje människa ges möjlighet att dricka av vattnet.

När det gäller min förmedling ber jag er att försöka ta emot den så öppna som möjligt; glöm för en stund allt ni lärt, försök inte förstå med intellektet. Betänk att jag, i min tur, försöker överföra något till er som egentligen är abstrakt till sin natur, och att jag är tvungen att använda det språk och de uttrycksmedel ni förfogar över i det frekvensområde av tillvaron där just ni befinner er.

Denna överföringsprocess är svår, för att inte säga omöjlig. Ändå skall detta genomföras - och därför ber jag er: lyssna med hjärtat, i första hand, och inte med hjärnan. Den kunskap jag talar om har ni redan, men ni kan inte nå den genom intellektet, ni måste låta er känsla vägleda er.

Förringa inte er känsla, ofta är det just er känsla, er intuition som gett er svaret på era frågor. Och många gånger har intellektet och förnuftet förkastat och förringat det svar ni fann, trots att ni kände att det var rätt svar.

Intellektuell kunskap är en inlärningsprocess, och den har sin speciella funktion. Vishet, däremot, är det ni bär med er, syntesen av de erfarenheter ni gjort i liv efter liv. Ni måste lyssna till er egen vishet och balansera upp den kunskap ni har med hjälp av den, för utan vishet är kunskapen ett fördärv. All er kunskap har lett fram till en, på många sätt, destruktiv vetenskap, präglad av fruktan, vinstintressen och revirtänkande. Det kan ni se.

Lyssna alltså till känslan. I den talar inte präglingen, och det kollektiva tänkandet. I känslan talar ofta ditt sanna jag, din grundpersonlighet.

Jag säger att ni har all kunskap och det är sant. Jag är egentligen inte här för att lära er någonting, utan mera för att väcka er till insikt om den kunskap ni redan har. Det är en avskalningsprocess, där era gamla värderingar måste släppa, en efter en, för att det skall bli möjligt för er att nalkas det inre egot, den tidlösa vandraren. Endast därigenom kan ni över huvud taget förstå vad som menas med ordet kärlek. I dess allra vidaste aspekt.

Om människan kunde förena allt det märkliga hon kan åstadkomma, inom olika områden, med vishet, skulle denna planet bli det paradis den i grunden är. Men den kortsynt materialistiska människan har fjärmat sig från sitt ursprung. Hon har förbrutit sig mot alla de heliga sambanden och skapat total disharmoni. Om ingen förändring sker, om inte hennes tanke om livet och meningen med det förändras i grunden, kommer hon att störta sig själv i fördärvet. Ingenting av vad ni ser hända omkring er motsäger detta.

En ny tanke måste vakna inom människan, en tanke som innebär omtanke och medmänsklighet. Hon måste inse att det hon gör mot sina minsta bröder, gör hon mot helheten. Och hennes minsta bröder är ingenting annat än allt skapat, från det till synes mest obetydliga till det största, i alla former och uttryck.

Fruktan för livet och rädsla för döden präglar människans vandring på Jorden. Om hon kunde se att ingen död existerar, endast en övergång, en förändring, utan vilken livet skulle bli enahanda och inte leda till utveckling och insikt, skulle hon övervinna sin fruktan.

Bli vän med döden. Se den som en nära vän som hjälper dig vidare när det är dags. Människan är så oändligt mycket mer än bara ett enda kort och flyktigt liv.

Men människans oerhörda fruktan, för liv och död, slipar hennes värderingar till vapen, hon sönderdelar världen, hon hackar helheten i bitar, hon skapar revir, bygger murar och drar gränslinjer. Hon åstadkommer en falsk trygghet åt sig själv inom den egna familjen, släkten, klanen, gruppen, staden, landet - trots att det i själva verket inte existerar något som skiljer människa från människa eller grupp från grupp, annat än alla de gudomliga olikheterna, de underbara nyanserna och särmärkena.

Årtusenden av nedärvd fruktan, och oändliga tiders misstänksamhet parade med rädsla att förlora ägodelar och landområden, har skapat en girig, intolerant och direkt livsfientlig människa.

Framsteg räknas och mäts i mynt och ting, och de som satt samlandet och ägandet som mål, i de rikaste och mest materialistiska länderna, slår vakt om detta ägande.

Arméer patrullerar längs gränser och murar. Bevakningstorn och tullar ser till att inte linjerna överträds; pass och visum ger somliga tillstånd och andra inte att temporärt vistas och färdas på delar av den planet som tillhör er alla.

Ser ni inte det befängda i allt detta? Reagerar ni inte mot de orsaker och lagar som har skapat detta livsfientliga levnadssätt?

Börja ifrågasätta det som sker omkring er. Gå in i djupet av er själva, och fråga vad ni skulle vilja förändra!

Allt fler människor börjar upptäcka, att det de skapat gemensamt är mycket bräckligt, och att allt det ni hela tiden producerar och konsumerar tär på planeten och på varelserna på dess yta. De rika länderna skövlar för att upprätthålla sin materiella standard, och de fattiga länderna har de rika som förebilder. Det blir en ond cirkel.

Men bland de människor som märker detta växer en oro: Hur ska det gå? Vad kan vi göra? Så här kan det inte få fortsätta!

Ur denna oro uppstår en vilja till förändring och ett sökande: ..Vad är meningen med livet? ..Varför handlar vi tvärt emot vår egen insikt?

..Vad är det som styr vårt handlande såväl som vår handlingsförlamning? ..Varför har jag denna livsångest? ..Varför känner jag mig ofri?

..Finns det en frid mitt i kaos, en frid och en styrka som gör det möjligt för mig att vandra ut i världen och handla helt i enlighet med min innersta längtan och önskan?

Fråga efter fråga dyker upp, och jag säger att den möjligheten finns.

Ni har alla förutsättningarna att skapa det ni vill se skall ske. Men då måste ni gå upp i kamp mot hela den Gamla Tanken.

Försök att gå genom livet utan rädsla. Allt är i grunden gott. Tänk att kunna vakna varje morgon utan ångest, utan oro för den kommande dagen, där varje problem som dyker upp bara väcker er nyfikenhet och er positiva kamplust, och där varje minut som väntar är ett äventyr.

Lev livet intensivt, som om varje dag vore den sista, var vaken, var intresserad, var omtänksam. Lev inte ett andrahands-liv, genom idoler och förebilder, var din egen idol. Unna dig själv att delta i livet.

Nedvärdera inte din egen kapacitet och dina egna förmågor och talanger. Ni har alla blivit tillräckligt nedvärderade under de livcykler ni levt, inte minst av er själva.

Och glöm aldrig glädjen; sången, dansen, samvaron. Avstå ingenting förrän tiden är mogen för det, och glöm aldrig att ni befinner er här för att samla erfarenheter.

Sökandet får aldrig bli tungt och trist och teoretiskt. Sökandet skall vara glatt och ljust och fyllt av kärlek. Allvaret finns där hela tiden som ett bakgrundsbrus, men om det tar över för mycket blir människan tung och grubblande. Hon börjar älta, och hon fastnar i sitt ältande. Glädjen, däremot, lyfter henne; den gör henne lätt och gör alla celler i hennes kropp glada. Bli såsom barn, men som barn med den vuxna människans mogenhet och erfarenhet.

I sitt sökande kommer varje människa, förr eller senare, fram till den ena situationen efter den andra där hon tvingas välja.

Ständigt nya insikter gör att hon inte längre kan ta till sig gamla tankegångar, och detta kan medföra stora inre konflikter, såväl som yttre gentemot andra människor. Hon ställs inför faktum att hon måste avstå något för att kunna vandra vidare på den inslagna vägen; samtidigt är hon rädd att avstå det hon har, ty hon vet ju inte vad hon får i stället. Helst skulle hon vilja se ett varuprov, men något sådant ges inte åt henne, och hon blir därför helt ensam om sina beslut om vilken väg hon skall gå och vad hon kanske måste avstå ifrån för att kunna följa den vägen.

Den esoteriska vägen är ingen lätt väg, nej, det är den svåraste väg man kan gå, men längs den väntar det absolut största äventyret. Ingen resa runt denna planet, eller i kosmos, kan överträffa den resa varje människa gör när hon färdas inåt mot sitt eget Inre Jag.

Ni har, var och en, möjligheten att skapa den framtid ni vill se på denna planet, för er själva, era barn och barnbarns barn. Men då måste ni genomskåda illusionen ni lever i och som omger er. Detta kräver ett arbete av er, men ni kommer att upptäcka att det var värt all möda.

Jag har sagt att min förmedling är en avskalningsprocess, och paradoxen är, att ju fler klädesplagg ni tar av er desto rikare och mer välklädda blir ni.

Roller och mönster håller er som i ett skruvstäd. Befriade ifrån dessa kommer ni i kontakt med er grundpersonlighet - och den ser inte begränsningarna, endast möjligheterna.

Människan består av tre aspekter: Begränsad Människa, Obegränsad Människa, och Gudomlig Människa.

Min förmedling går till stor del ut på att få er att inse, att ni är en produkt av prägling; den som - i första hand - era föräldrar och den närmaste omgivningen har gett er, och att denna ständigt fortlöpande präglingsprocess ganska snart skapar en begränsad människa, en som kommer att följa redan lagda mönster och som kommer att leva ett liv så som det förväntas av andra att hon skall leva.

På så sätt, genom er omedvetenhet, har ni ingen egen fri vilja. I det kollektiv där ni växer upp fortsätter denna prägling på alla upptänkliga sätt.

Redan innan en människa föds, så finns hon skapad ute i det kollektiva; "utspädd" i form av åsikter, samlevnadsmönster, moralregler, lagar och så vidare. Med utbredda armar, tar så samhället emot den nyfödda och inpassar henne i människomönstret, i ett fack på en hylla.

Jag vill få er att se att denna präglingsprocess i stort sett utplånar era möjligheter att nå in till den Obegränsade Människan som finns inom var och en av er; en människa, som utan fruktan själv skapar sina möjligheter och bejakar sina talanger. Inte på ett sådant sätt att hon blir en egoistisk människa, utan tvärtom, att hon blir en människa med en vidgad helhetssyn; en människa, som på ett helt nytt sätt ser orsaker och sammanhang, och som därför har förmågan att ingripa mot allt som binder och förtrycker såväl henne själv som andra.

Den obegränsade människans uppvaknande leder i sin tur till en fördjupning inåt mot den aspekt som jag kallar den Gudomliga Människan. Det Inre Egot. Ljuset. Gudagnistan. När människan vaknar till insikt om sitt gudomliga ursprung, så vaknar också gudomen inom henne. De kan omfamna varandra och förenas till en helhet i ett enda medvetet väsen.

Då vandrar inte längre någon Gud förklädd på Jorden.

Då genomsyrar gudomen den levande människan, och varje handling hon utför är helt avvägd och helt avstämd till varje situation.

Det finns ett drivmedel, en längtan hos varje människa. Det tar sig olika uttryck men är i grunden samma längtan, den att återförenas med sitt Inre Ego, att hitta Friden, Balansen, Totaliteten. Ni är alla gudar i vardande. Ni är mästare och ni är lärjungar.

En mästare - eller en lärare - kan aldrig sätta sig över sina lärjungar. Lärjungar har ändå en osviklig förmåga att sätta mästare och lärare på piedestal, och de mästare och lärare som faller för denna upphöjelse binds då på så sätt av lärjungarna, och binder i sin tur lärjungarna till sig. Det uppstår därav ett ofruktbart tillstånd där lärare och lärjungar hela tiden bekräftar varandra. Detta skapar sekterism.

Många gånger har jag sagt: Om någon säger: "detta är den enda sanna läran", spring då därifrån allt vad ni förmår, ty denne är en charlatan! Men om någon säger: "jag har en del av sanningen", stanna då och lyssna, ty där kan ni finna guldkorn.

En mästare predikar aldrig ovanom sina åhörare, i stället är han den lägsta av alla och försöker att underifrån lyfta dem med sin kunskap och sin vishet. Mästaren sitter inte i trädkronan utan vandrar i gräset. Han vet att alla besitter samma kunskap som han själv, men att just han har vaknat upp till insikt om den och därför måste förmedla vidare det han funnit. På så sätt följer han Givandets Princip. Kärlekens Princip.

Under årtusendenas lopp har människor förföljt de många mästare och lärare som har inkarnerat på denna planet. Men skaran av lyssnare har också ökat oavbrutet, och frön har hela tiden såtts för kommande skördar.

Det finns inget mörker som är så kompakt, att det i längden förmår stänga inne det ljus som vill nå ut.

En ny tid är på intågande, och en ny människa är på väg att födas, och den nya människan är fruktansvärd att skåda, ty hon räds ingenting.

Hon vet att liv och död harmonierar med varandra som två blommor i samma vas, och att det innersta egots liv är oändligt.

Hon är vapenlös, ty hon har inget att vakta eller skydda. Hon bär ingen rustning, ty hon saknar fruktan.

Hon känner orsakernas sammanhang, och dömer därför aldrig sin medmänniska.

Hon har lämnat Jag-tänkandet och trångsynthet och ersatt dessa båda med Vi-känsla och Helhetssyn.

På så sätt är hon fruktansvärd, ty hon bryter alla tidigare nedärvda mönster. Hon ifrågasätter allt det gamla och blir därför obekväm, men ingen kan hejda henne; ingen kan stoppa förändringens vind. Människan kommer att höjas i sitt medvetande, och det som idag är mystik blir naturligt.

Människan talar om mystiken, om det okända och det kittlar hennes tanke. Men det skapar också dimmor och slöjor, och det är så lätt att fastna där, i skugglandet.

Människan sätter mystiken vid sidan om det vanliga livet, det hon kallar verkligheten, och söker sig till den vid särskilda tillfällen, och till särskilda platser, där hon skapar riter och ritualer. Det i sig själv naturliga och självklara förvandlas till något lockande och fördolt. Om ni kunde närma er det ni kallar det fördolda med ett öppet sinnelag, skulle det komma er till mötes och öppna dörrarna till alla sina hemligheter, i stället för att som nu utgöra en källa över vilken mystiken lägger sina föga utvecklande dimridåer.

Allt som sker har en orsak, allt som syns, och allt som hörs. Allt som existerar har en förklaring. Det ni förnimmer, anar eller tror er se, är en del av verkligheten. Men ta bort mystiken - och kring allt detta som nu framstår finns ingen mystik, bara okunnighet.

Det är samma sak med det människan kallar andlighet.

Den separerar hon också från vardagslivet. Hon talar om ett "andligt liv", och även där skapar hon riter och ceremonier. Hon tror att andlighet skall utföras i särskilda lokaler och att den skall ledas av särskilda människor. Hon slår sig för bröstet i sin andlighet och sätter sig över de människor som inte följer samma väg och bekännelser som hon själv. Denna andlighet blir då något som åtskiljer i stället för något som förenar.

Själva ordet andlighet borde ni ersätta med ordet medmänsklighet.

Att vara medmänniska, att använda sin inlevelseförmåga, sin medkänsla och kärlek i de mångskiftande miljöer man vistas och arbetar i; det är att i allra högsta grad leva ett andligt liv!

Det är i vardagen människan lever och verkar.

Det är där ni är omgivna av dem som har något att ge er, och som ni i er tur har något att ge. Det är där ni har er kamp, och det är där ni berikas.

Skilj inte åt andligt liv, medmänsklighet och vardagsliv. Lev inte ett vardagsliv, ett andligt liv - lev i vardagslivet, i andlighet och medmänsklighet. Allt är en enhet.

Under dessa år har jag talat om: människans sinnen, medvetandeformerna, utvecklingsspiralen, Intet och Reflexen, Inkarnation och Karma, Dagdröm och Nattdröm, Tidsflöden, devaparallellen, övergången ni kallar Döden, Chakran och Chakraströmmar, kampen mellan gudarna, människans olika Aspekter, Präglingen, och mycket mer.

Allt detta är intressant, och det stimulerar människans nyfikenhet och tillfredsställer hennes behov av logik och kunskap.

Trots att mångt och mycket av människan betecknas som kärlek men på ett misstolkande sätt, kan den bara förstås i en viss mening och innehållande en enda sanning. Om allt det övriga jag har talat om inte har givit människan någon förståelse för den Kärlek jag menar, då har hon bara hamnat i den typ av inlärningsprocess som hon alltid hyllat och anammat. Och då är ingenting vunnet.

Jag har därför sagt, att jag en dag stryker ett streck över allt som tidigare förekommit i min förmedling för att endast tala om Kärlek och förklara den, eftersom om människan inte förstår vilken Kärlek jag talar om, kan hon heller aldrig någonsin förstå något av allt det övriga.

Gång på gång har mästare och lärare försökt berätta för människan om kärleken, men hon har aldrig förstått, ty hon delar världen i ont och gott, rätt och fel, lögn och sanning, hela tiden utgående från sig själv, hon ser inte att allt är en helhet och att det ena inte kan existera utan det andra, och att, exempelvis, det som är en sanning för en kan vara lögn för en annan. På så sätt hamnar hon i ständiga strider, inte minst med sig själv.

Det ni upplever som ont kan vara den högsta formen av det goda, och det ni anser vara sanning kan vara en lögn, som i sin tur kan vara den outvecklade baksidan av en ännu större "sanning". Inte förrän ni tar strid med invanda mönster och roller har ni möjlighet att upptäcka sanningen bakom lögnen och lögnen bakom sanningen.

Världen är inte vad den synes vara.

Ni har fått den serverad och presenterad för er genom andras nedärvda synsätt. Ni får lära er att förhålla er till världen på ett speciellt sätt och missar på så sätt alla andra möjligheter att förhålla sig till den.

Varje människa är unik, och varje människas upplevelse av världen är unik. Utan hänsyn till detta försöker ni stöpa och forma om varandra efter mallar och mönster. På så sätt uppstår osynliga burar omkring er, det blir ett galler mellan er och världen och där inne vistas ni, seende det ni tror er vilja se och hörande det ni tror er vilja höra. Och hur skulle det kunna vara annorlunda, präglingens offer som ni är?

Barnets en gång friska och vidöppna ögon förses med skygglappar, och som travhästar rusar ni framåt, på en bestämd slinga, påpiskade av hela er prägling. Och springer ni bra kan ni kanske få en sockerbit eller en extra hötapp.

Ert frihetsbegrepp är en produkt av Tvång, och därför så fjärran från vad verklig frihet är som något någonsin kan vara. Ert begrepp "frihet" frambesvärjs och skapas ur sin egen motsats och baksida "ofrihet". Därför hotas den också ständigt av denna och måste, till följd av detta, gå i försvar för sin existens. Till och med i skydd av vapenmakt.

Jag säger: Ta bort ordet "frihet", säg inte "jag är fri", säg i stället "jag är", ty i att vara finns ingen konflikt, där finns ingen baksida.

Kärlek är medkänsla och förmåga till inlevelse. Men inte en medkänsla som endast omfattar vissa och inte en förmåga till inlevelse som bara används inom den egna kretsen. Kärlek är inte alltid att stryka medhårs, utan kanske många gånger att smeka mothårs. På så sätt söker den inte sitt; den som vill bli omtyckt och handlar därefter är sällan kärleksfull utan i stället beräknande, medvetet eller omedvetet.

Människor kan förnedra sig hur mycket som helst för att bli omtyckta och accepterade. Men den som hyser sann kärlek till människan och världen kan uppfattas av många som obekväm och fientlig, ty han eller hon säger ibland saker och agerar på ett sätt som spräcker ramarna för konvenans, lagar och levnadsmönster. Ändå är en sådan människa aldrig ute för att såra. Hon har inga biavsikter med sitt agerande, hon söker inte egen vinning eller egna förmåner. Hennes agerande bli därför rakt och otadligt, ty hon ger av sin kunskap och sin visdom endast i akt och mening att dela med sig av vad hon har, och det hon gör, gör hon kravlöst.

Den kärleksfulla människan vet att det finns en orsak till allt som sker, därför dömer hon ingen, varken offer eller baneman. Ingen levande människa kan svära sig fri från att ha varit både det ena och det andra. Ingen har ett så fläckfritt förflutet att han kan anse sig ha rätt att kasta första stenen.

Den kärleksfulla människan vet att förvirringen i världen är frukten av okunskap och att det enda som kan rätta till detta är kunskap; och då måste tid och tålamod till. Och otadliga handlingar.

Hon försöker väcka sin medmänniskas egen inneboende vishet, för att denne med hjälp av den skall kunna se och förstå sin situation. Ty varje människa besitter egen kunskap om sig själv, och om det långa livsförlopp och cykler som fört henne fram dit där hon just nu befinner sig.

Den kärlek jag talar om - den man förknippar med rakhet, ärlighet, öppenhet - äger ni alla, men genom ert pansar låter ni endast ytterst små droppar av den sippra ut. Den dag pansaret rämnar är ni kärleken. Då det inte finns något som begränsar dess flöde, finns det heller inget som begränsar er.

Nyckeln till människans frihet heter Självkännedom.

För att nå in till, och kunna ta fram sin grundpersonlighet, denna katalys av alla tidigare liv där olika talanger, egenskaper och insikter göms, måste man gå emot de roller och mönster som skapats i det nuvarande livet, och som styr alla ens handlingar.

Man måste börja ifrågasätta varför man handlar si eller så i vissa situationer, varför man affekteras av vissa människor, lokaler, miljöer och liknande. Det som omger en människa i det dagliga livet tjänstgör som speglar för henne. Hon möter hela tiden det hon sänder ut, som reflexer av henne själv. Hon hamnar i situationer som påvisar ouppklarade händelser i hennes liv. Hon måste komma till insikt om att egentligen ingenting sker utanför henne själv, utan att skeendet är en återspegling av hennes eget inre tillstånd.

Vet hon det, kan hon använda sig av omvärlden för att lära sig att förstå sig själv. Människor hon möter blir på så sätt hennes lärare, och hon kan då upptäcka att hennes affekt inte är riktad gentemot dem, utan mot något outrett inom henne själv.

Denna allt mer fördjupade självkännedom leder henne så småningom fram till det ögonblick då hon inte längre vistas i det förflutnas värld av skuggor, då hon inte längre påverkas av allt som förföljt henne i liv efter liv.

Orden "där" och "då" bleknar och försvinner, och Här och Nu intar deras platser, och äntligen blir människan närvarande.

Jag påstår att människans fria vilja inte existerar, och när jag uttalar det, brukar man protestera. Det borde ligga i ert intresse att ta reda på hur det förhåller sig med detta.

Vill ni fortsätta att tro att ni har en fri vilja, så säger jag: Om er tro hjälper er och gör livet mer meningsfullt för er, så fortsätt att hävda er uppfattning.

Jag påstår emellertid att den fria vilja ni talar om och tror på är en illusion. Varje steg ni tar och varje handling ni utför kan man härleda bakåt till en mängd olika orsaker, påbyggda och förstärkta under tidens förlopp.

Den fria vilja ni talar om är en produkt av präglingar, bindningar och fastlåsningar i redan befintliga mönster. Ni skapar inte något nytt, ni upprepar, ni åstadkommer hela tiden endast förändringar och schatteringar av något som redan är skapat. När ni tror att ni gör något nytt är ni omedvetet påverkade av dessa mönster och de styr er.

Det ligger i varje människas inre utveckling att förr eller senare upptäcka detta.

Först när hon befriat sig från barlasten av gårdagar och slaveriet under det förflutna och gjort sig fri från allt det som styr hennes handlingar, kan hon vända sig mot något nytt, en framtid som hon verkligen kan påverka. Först DÅ kan vi börja tala om en fri vilja, eller åtminstone en fri vilja som uppstår ur helt andra betingelser än dem människan lämnat bakom sig, och först då har Livets Slav förvandlats till Livets Herre.

Det är då människan har nått dithän att hon besitter sin fria vilja, och det är då hon blir kapabel att handla i enlighet med sin inre längtan, tanke, vilja och kärlek.

Det är fram mot denna insikt ni alla är på väg.

Det är så lätt gjort att det som växer fritt och som strävar uppåt tvingas ned mot marken. Detta är människans sätt att ständigt försöka göra det ofattbara fattbart. Hon vill dra ner allting till sin subjektiva förståndsnivå, i stället för att se uppåt mot det plan, det Höga Medvetandet, ett fält av Obegränsade Möjligheter, där hennes egen vishet väntar på henne. Som en skatt.

Människans misstro mot sig själv och andra är hennes största boja. Som en kedjefånge går hon där med det tunga klotet länkat till sin fotled med en kedja. Hasande släpar hon omkring på sin skuld, sin misstro och hela sin nedärvda föreställningsvärld från otaliga generationer tillbaka i tiden.

Jag vill påstå, att om hon bara tittade ner på sin börda och började granska den närmare så skulle hon finna att den starka kedjan egentligen är en spindelvävstunn tråd och att det tunga, svarta klotet endast är en röd ballong. Men inte nog med att människan måste vilja se detta, hon måste också vilja vilja se det.

Vill hon det inte, kommer hon att förbli kvar i sin gamla tankar, för att där i så fall finna den religion hon söker.

Denna planet är ett levande väsen, och en hög medvetenhet.

Jorden lider. Det går vågor av smärta genom hennes kropp.

Kan ni inte höra hennes gråt, och ser ni inte hennes belägenhet? Hör ni inte henne ropa på hjälp? Hon tigger er, hennes barn om nåd och förskoning, men ni vänder er moder ryggen, och fortsätter ert liv i de dimhöljda labyrintgångar ni skapat er, liv där framsynthet har fått träda tillbaka för kortsiktigt och egoistiskt tänkande. Ni, hennes barn, måste vakna ur er dvala och se er omkring på det som sker.

Och ni måste handla, och detta innan det är för sent, innan Modern samlar sina barn och försvinner ur tidens flöde.

Jag har sagt att Enaren kommer från norden. Och det är sant, och i rent bokstavlig bemärkelse. Enaren som är Tanke och Vilja är född och kommer i mångfald, alltså inte i en människa utan i flera. När Enaren är född växer den och allt fler människor innesluts i dess Tanke och omfattas av dess Vilja.

Min förmedling har ännu inte nått ut till alla som skall möta Enaren, långt därifrån, många är ännu ovetande om dess existens, men de kommer att möta den när det är dags, och många, även ännu ofödda, kommer att ta del av förmedlingen och föra den vidare. Och leva den.

Så kommer det att ske. Efter hand kommer människa efter människa att bidra till Enarens växande.

Enaren är den Nya Tanken, den Nya Viljan, och den Nya Kärleken. På så sätt står Enaren i opposition till den gamla tanken och den gamla viljan och deras förmåga att begränsa kärleken. Men, det gamla är nödvändigt för att Det Nya skulle kunna födas; allt är en helhet.

Allt det nya är egentligen inte nytt. Allt detta har det talats om förut, av olika lärare i olika tider. Men det är först nu, i Ny Tidsålder, som det skall förstås, och efterlevas.

Det är viktigt att min förmedling, som förs vidare av flera av er, inte är missionerande. Vår uppgift är inte att övertyga någon, utan endast att tala om att vi finns och är verksamma. På så sätt sprids ringarna på vattnet. Det är att spilla möda och energi att gå in i ett hus där man inte är välkommen med det man har att ge. Se er i stället omkring: - överallt finner ni hus där ni är välkomna, överallt finns människor som inget hellre vill än att höra er berätta om det ni i er tur fått veta. Ni har ett oändligt givande och spännande liv framför er.

Ingen revolution, hittills, har varit större än den ni alla står i begrepp att ta del av, revolutionen mot den nedärvda tanken och viljan och människans kollektiva uppfattning om vad livet och människan är. Denna revolution vänder upp och ned på alla gamla begrepp och föreställningar, och på så sätt hotar den det etablerade samhället. Den gör upp med begrepp som "slump" och "tillfällighet" och ersätter dessa med "orsak" och "mening".

Människan vill vara trygg och hemmastadd i sin begreppsvärld, hon vill inte att någon annan skall komma och ge nya namn åt det hon redan har benämningar på. Därför kommer den gamla tanken och viljan att värja sig mot Nya Tanken och Viljan, vilket är ett alldeles logiskt skeende.

Men gå aldrig i strid för det Nya som kommer, försvara inte mig, eller er själva, eller förmedlingen. Den behöver inte försvaras, den är sitt eget värn och vapen - men inte, och aldrig, i negativ bemärkelse. Den är naken och försvarslös, men den tillhör inte den gamla världen och kan därför inte skadas av den. Därför behöver den heller inte ta strid med det gamla.

Det Nya skall växa sig starkt inom sin egen identitet och därigenom på rätt sätt sprida Den Nya tanken och Viljan om livet, om människan och om kärleken.

Ni utgör tillsammans Enarens kropp och lemmar. Tillsammans är ni den Nya Tanken i den Nya Tiden och Viljan i den. Tillsammans är ni Kärleken, och det Höga Medvetandet.

Världen är inte längre vad den synes vara.

Den är mer fantastisk än vad människan i sina allra mest fantastiska drömmar kan göra sig en föreställning om. Under de år som nu gått har jag bara öst med en tesked ur den ocean av kunskap som finns. Ändå kan jag inte berätta för er mer än till en viss gräns. Sedan upphör er förmåga att förstå.

Dit jag vill föra er kan ni bara komma genom att själva arbeta vidare, genom att själva samla erfarenheter ur vilka nya insikter föds. Jag finns med er på vägen, och jag försöker inspirera och uppmuntra er. Det är inom er själva insiktens ljus skall tändas. Det är ni som skall förändra världen.

Samtidigt som varje människa är unik, är hon sammanlänkad vid varje annan människa, ja hela skapelsen, genom sitt inre ljus och i en oändliga kedja.

Det finns en rikedom inom var och en av er av ett så högt värde, att det inte kan mätas, och ni måste börja se på er själva som de underbara väsen ni är.

Lyft er över de mönster som har präglat er. Ni är alla inom de Obegränsade Möjligheternas Fält. Börja nu; låt er obegränsning bekämpa er begränsning. Då väntar ett äventyr framför er som ni kommer att älska.

Den som lyssnar till mig och vill höra mer välsignar jag och bjuder jag att återkomma. Också den som hör mig och därefter inte återkommer, ger jag min välsignelse. Den människan väntar en annan lärare på längs vägen.

Detta är ingen religion. Kring det jag förmedlar får aldrig uppstå någon sekt eller annan förening, någon sammanslutning eller liknande. Det skall vara öppet och fritt för var och en som vill ta del av det som ges.

Religionen är människans sätt att binda och förstena det som ges till henne. Denna förmedling syftar till försteningens motsats, nämligen frihet från dogmer, paragrafer, ceremonier och förbud. Så den som söker en religion i det jag talar om, har i så fall kommit fel.

Jag är Livskunskap och jag delar med mig genom min förmedling.

Men jag själv och det jag talar om får inte förknippas med någon som helst religion. Det jag ger är kunskap om Livet och allt vad det tillhör, Livskunskap. Och det är er egen kunskap om Livet jag vill återuppväcka hos er och därigenom medge människan allt det Nya som henne tillhör i den Nya Tidsåldern.

Så låt oss fortsätta tillsammans. Frid, och god vilja!

  grenhome.gif (1876 bytes)grenhome.gif (1876 bytes)